En kryptisk en.

Så himla typiskt livet att vara på väg åt höger för att hastigt välja vänster istället. Men det är ok för det är det som är själva grejjen. Man får gilla läget som det är och lyssna på Doris om man kan -fortsätt simma!

En "det är inte du, det är jag"

Hej du lilla liv vad du springer ifrån mig.
 
dagarna går fortare än vattnet i mitt handfat rinner undan (typ sant!) och jag prioriterar helt enkelt inte att blogga.
Jag har tidigare sagt att skriva för mig är som att äta: är jag inte hungrig äter jag inte men så småningom kommer jag behöva göra det för att överleva. Problemet just nu är att jag aldrig känner den där hungern.
 
 
så jag vet inte, hörrni.
 
 
Kanske ska vi ta en uttalad paus? Kanske ska jag återkomma när jag har lust? Kanske ska jag skriva fast jag inte har lust, för att det är så jag gjort de senaste åtta åren och det vore grymt att ha tio år av mitt ungdomsliv dokumenterat på nätet?
 
ja jag vet inte. Det som lever får se som man brukar säga