En guldkant på vardagen.

 
Man kan ju alltid unna sig lite "charkisar" såhär en förkyld torsdag dagen innan midsommarafton.

För att, liksom, förbereda magen för vad som komma skall

En om att tycka om.

 
Ni vet; jag var ju borta inte-riktigt-en-vecka med dessa två. Vi hade det kalasbra osv och är det något jag är tacksam över (förutom kladdkaka, lördagsmornar, valpmagar och gräddig gratäng) så är det vännerna. De här och mina andra. 

Ibland får jag hjärtsnörp och kärleksoverload (eller vad säger jag...menar givetvis "tycker om er jävligt starkt-overload") och kan liksom inte annat än att känna mig ur balans så väldigt trygg och omtyckt. 

vem tycker inte jävligt mycket om någon som återskapar mina barndomsminnen genom att sänka ned bilrutan, höja volymen på the beach boys och när jag frågar du kan möjligtvis inte luta dig ut ur rutan och röka lite så som pappa alltid brukade göra svarar hehe och ler med hela ansiktet. Någon som vaggar mig lite stilla och mjukt framochtillbaka dagen efter jag kanske, möjligtvis tagit en shot för mycket. Någon som klappar händerna av förtjusning när jag bestämmer mig för att servera kind of hotellfrukost och någon som vänligt men bestämt vrålar åt mig efter mina tre minuter i plankan eftersom någon vet att jag absolut är kapabel till att stå 1,5 till. Någon som får mig att behöva kramphålla i frysdiken på ica maxi för att inte tappa balansen och kissa på mig i mitt skrattanfall och någon som teatraliskt slänger sig ut i bilen efter ett litet bråk vi haft. 

Vem tycker inte jävligt mycket om någon som gör så?
 
 
Vem tycker inte jävligt mycket om någon som får en att känna sig så väldigt trygg och omtyckt?

 

En småhundscirkus.


Idag är jag hemma och sysselsätter de här små ekorraporna. Elsa och hennes bror Elton är hitflyttade från Prag. Elsa blir kvar hos oss medan Elton flyttar till en annan kennel om bara någon dag. 

Ni som haft valp vet hur dagarna ser ut. Hinderbana över, runt och under (?) valparna. Ha då i åtanke att här finns Elsa och Elton plus vår vinthundsvalp med energi så man undrar om allt står rätt till (och fyra till!). High life kan man säga.




Men jag tar det som en utmaning och tänker att jag ska baka något gott till kvällens bravader (önskar så att jag kunde säga och det kan jag förmodligen men vågarinteriskera pga. mycket hemligt!) trots att jag i princip har hand om en halv cirkus


 Ja, vad säger man?
Puppylove ♥


En semestervecka senare


En kort semestervecka senare är jag och mah big famous ass hemma igen. Hur kommer det ens sig att fem dagar innan avfärd är ooooääääändligt lång tid medan fem lediga semesterdagar går så fort att man inte ens hinner koppla bort?
 

En toppbrud fyller tjugo


Till att börja med: H-E-L-V-E-E-E-E-T-E på att jag råkade radera en jävla massa bra bilder från igår. det gick bara klick-klick hoppsan och ett faaaaaaaan så var de borta. På språng i cyperspace. Men- ändå en del kvar så de tar vi en titt på tycker jag!
Elin fyllde äntligen tjugo, hipp hipp, så vi firade henne med att moffa godsaker och återupptäcka X-ider som har lanserats på nytt med den klatchiga sloganen "no history, no tradition". Man bah; eh joo...ni kan inte lura oss men visst har vi en jäkla massa tonårsminnen med just mandarin/chilli och cactus/lime. Såatte ja, lite historia att tala om finns nog. Trots att både ni och vi helst vill glömma.

 
Sedan hade vi så kul att jag inte fotade mer förren det var dags att klämma på sig ballerinaskorna och traska hemmåt med stopp på vägen för att visa (och få feedback på) sitt löpsteg och hållning vid plankan. Och just ja- det var där några bilder färsvann.
 
 


Elin var glad och kramig, som vanligt, och vägrade släppa taget för att vinka hej då

Det var den födelsedagen det och idag, mina vänner, fyller nästa bästa vän tjugo år. Det går i rasande tempo det här och innan vi vet ordet av det tävlar vi väl med rullstolarna i korridorerna
på ålderdomshemmet jag idag jobbar på?

Tror ni inte?
 
 

En sjuhelvetes dag.

Den här tanten har idag blivit småstadskändis tack vare mah big fat ass i lokaltidningen SAMT utvecklat en otippad hobby; målning! Hon har även gått på åttadagarsledighet! och känner sig mycket vilsen pga tappad identitet
 
(ni kanske hellre velat ha en bild från tidningsrepotaget?)

En slö förmiddag.



Nu lyssnar vi på Pixie och tar dagen i vinthundstempo- tycker jag. Det kanske allra bästa tempot av alla

 
 

En morgonstund.

klockan är strax över sex och jag är på väg till jobbet. Även fast jag har grus i ögonen på grund av cirka ingen sömn alls kan jag glädjas åt femton grader, syrendoft och längder klänningtyg böljande kring benen
 
M-m sommar! 

En studentdröm.

 
Skulle jag ta studenten om sisådär en vecka så skulle jag förmodligen göra det
i denna, naturliga lockar i lös fläta och sandaler.
 
men det är snarare ett år sedan min skoltrötta kropp fick paus och jag.kan.inte.fatta.det. Ett år!

En släng av horderpersonlighet

Under den stora bloggdagen (som jag totalt glömt skriva om, men men..börjar bli lite old news nu vi skippar det va?) föreläste Jannike om feng shui. Hon var sådär galet fängslande och trots jag redan kände igen många "regler" förklarade hon varför. Men; en "regel" hon tog upp fick tårarna att samlas och läppen att hänga. "För att skapa harmoni och lugn i ett rum bör man rensa". Nä. Rensa bort?! Hatar! Jag förstår, egentligen, att hon menar allt det dära onödiga som tynger ner och inte sakerna man älskar av hela sitt hjärta. Men. Uh..Jag älskar ju saker! Mycket!

Som min vita byrå jag omsorgfullt rustade upp för att sedan förstöra och slita lite sådär lagom igen. Så som det ser ut när den älskats, används och slitits ett tag. Den där vattenskadan mamma envist tyckte att jag verkligen borde slipa bort när jag ändå gjorde byrån så fin men som inte kom på fråga eftersom det påminner mig om en kall februaridag när jag var kanske sex år och mamma skulle gifta sig med någon annan än min pappa och jag sex månader senare skulle få en lillebror (och elva månader efter det ännu en). Hur hon satte nålar med vita blommor i håret och hur jag drog med fingrarna över det där vattenmärket.

Eller fjäderhalsbandet som gör mig koko, satte mitt hjärta i gungning och fick mig att prata med fraggelröst. "Jag måste haaaa det!"

Eller drömfångaren jag tydligen skambudade på och fick butiksinnehavaren att ilskna till såpass att han jagade mig ur butiken med käpp. Jag fick sedan leta längts hela stadsstråket för att hitta en liknande men suck,suck det var just den jag ville ha.

Och ja, Finaste väskan också- såklart. Är fortfarande nipprig över denna och mina dagar kan vända till det bättre om jag får ha henne på axeln.


saker som mitt bedårande kakfat och bokstäverna jag lovade att jag själv skulle svetsa ihop efter bästa förmåga men nej, inte fan tänker jag riskera mitt liv så snälla pappa kan du hjälpa?

och öl-lådan som är det enda jag har kvar från min bortgångne morbror. Han som en gång i tiden slängde upp mig i taket och jonglerade och snurrade så det kändes som om världen var uppochner och var precis sådär levande en morbror borde vara men som bara något år efter det försvann bort från oss.
 
Mitt hjärta kan fladdra för mindre och jag må vara materialist men ändå; det är nog minnena som gör att jag älskar vissa saker så förbaskat mycket att jag bara måste fylla rum med dem.