en genväg till lycka eller något.

När det är tisdagen den trettonde januari (som i mina ögon borde vara ett datum känt för sin jävla gråhet) och tentavecka (vilket inte innebär en examination utan TRE!) och "såpa-på-kakelgolv-halt" utomhus vart man än går och man har 36:- på kontot och en vecka kvar till csn och man är trött trött trött på skolan och inte vill kliva upp om morgonen och har ett diskberg som egentligen inte är så stort men stått i två dagar så kan det, trots att allt talar emot det, vara okej att tröstshoppa och lägga en unnig beställning på H&M. Så det gör man.
 
Jag kände mig sugen på en riktigt vårig färgskala och gick lös på smutsiga pasteller i rosa, gult och ljust duvblått. Elllllller..? Nej så klart inte. Jag tänker lite så här va: det är vinter i minst tre månader till och är det något jag vet att jag kommer få användning av så är det plagg i de gråa tonerna. Skorna har jag ett par av redan och de är u.n.d.e.r.b.a.r.a
 
om min mamma mot förmodan läser det här och tänker något i stil med "what the fuck, vad tänker ongen med?!" vill jag att hon, när hon planerar hur hon ska banka vett i skallen på mig, har i åtanke att 1. kanske förtjänar hon (jag!) detta på grund av väldigt många VGn i rad i skolan på sistone. 2. kanske lider hon (jag!) av vissa svårigheter att kontrollera sina (mina!) beslut om spontanshopping och snarare behöver terapeutisk hjälp än ett kok stryk och slutligen 3. kanske kan det vara så att hon (jag!) behöver de här plaggen. kanske!
 

En liten lya

Ja, som "inte lovat men kanske kanske-sagt" ska jag idag visa lägenheten jag huserat i de senaste sexton månaderna (jisses herregud och wow vad tiden går fort!). Här bor jag och lillmaster Cocoz på 19 eller 21 kvadratmeter, ingen vet. Att flytta hit, och därmed från föräldrarna, är det absolut smartaste storbeslutet jag har tagit
 
friheten.friheten.friheten
 
Jag tänker att det ger lite mer att se helheten, om än i dålig kvalité, än att jag visar ännu några till detaljbilder. Jag postar ju det här inlägget för att ni ska få se lägenheten och för att jag ska ha något att se tillbaka på från min första lya. Men dåligt ljus+ingen möjlighet att fota med stativ osv= dålig kvalité. 
 
 
 
Vi börjar med en ritad bild över planlösningen där jag inte skrivit på engelska för att jag är international och cool utan för att jag gjorde misstaget att ladda ner ett typsnitt utan å, ä och ö. Den här ritningen är absolut inte skalenlig men ger en bild över hur lägenheten är planerad.
 
 Ungefär så här ser det alltså ut. Jag bor i en etta med kokvrå (alltså fullt utrustat kök men i samma rum som....rummet!) och sovalkov. Jag har ett bissart stort badrum för att bo på den lilla yta jag gör och om jag hade velat hade jag kunnat installera både tvättmaskin och torktumlare. Men varför skulle jag vilja det när jag har en ständigt ledig tvättstuga två dörrar bort? Om jag ska vara klagig kan jag säga att jag saknar badkar, balkong och plats för soffa men lägenheten har andra kvalitéer som gör att jag trivs bra här. Exempel på sådana är takhöjden ♥ läget ♥  och planlösningen

 
När ytterdörren öppnas och man stiger in i lägenheten möts man av det här. Köksdelen till vänster och innan dess två inbyggda garderober där jag förvarar alla (hör och häpna! alla!) mina kläder samt ytterkläder och mattor, väskor, halsdukar osv. En himla massa saker som inte har någon annan stans att ta vägen helt enkelt. Till höger, innan "kaoshyllorna" man ser i bild, ligger badrummet. 
 
 
 Min minimala halldel ser ut så här och består av mitt gamla sängbord som får agera skoskåp/ pall/ avlastningsyta och en hatthylla. En av de första sakerna jag gjorde när lägenheten blivit ommålad var att byta ut den fula hatthyllan som var monterad när jag flyttade in och skruva upp den här istället. Så mycket finare med ankarkrokar, ni vet! Den här delen av lägenheten är den med högst takhöjd och därför hänger min takkrona här. Så här ser den ut!

På den här bilden ser man att taket så småningom övergår till snetak. Det gör det praktiskt nog över matbordet där man ändå inte behöver högt i tak pga sittande position. 
 
 
Lampan över matbordet fanns det tyvärr inget uttag till sedan innan, så det har jag pysslat med själv, vilket innebär en sladd utan strömbrytare som alltså styrs genom att koppla in/ut uttaget i väggen. Det går så klart att montera dit en strömbrytare men...ja...det blir ett senare projekt! Att jag fick upp en taklampa överhuvudtaget gjorde hela skillnaden. Det bidrog dels till att bordet blev en betydligt bättre pluggplats men också att det blev en egen avgränsad yta på ett annat sätt. 
 
 
Här ser ni både matbordet, fönstret som är min enda naturliga ljuskälla och "tv-hörnan". Jag får som sagt inte plats med någon soffa utan har löst det genom att bygga en tredelad sänggavel i min sovalkov. 
 
 
Här ser ni två sidor av sänggaveln som alltså löper längst tre av sängens fyra sidor. Den är lätt vadderad och både skön att luta ryggen mot och ljuddämpande (heh). 
 
 
Över sängen har jag fyra skåp (tänk överskåp som man brukar ha i kök). De sväljer otroligt mycket prylar= mycket bra grej när man bor så litet som jag gör. Mellan sänggavel och skåp har jag (pappa) skruvat upp en tavellist där jag har lite prylar som byts ut då & då. Nu har jag grytunderlägg till vänster och pynt till höger
 
 
Mittemot köket står två zinkhyllor (även kallade kaoshyllorna) där jag förvarar allt från böcker till köksgeråd till nycklar, viktiga papper, dator, pappersinsamling och så vidare. Ovanför den, på väggen, har jag två ihopfällbara extrastolar. Detta har visat sig vara typ min bästa idé någonsin!  
 
Jaa ni, så här bor jag på 19 eller 21 kvadratmeterhe, ingen vet.
 
 

2015-01-09

Hej Bloggiz! Du ser relativt välmående och stark ut trots att jag sällan matar dig med nya inlägg nu för tiden. Kanske är det så att du inte längre behöver mig, och att jag inte längre behöver dig? 


Hur som helst är det jävulskt svårt att sätta sig ner och hobbyskriva när jag knappt gör annat dagarna i ända "i skolan" (som man absolut inte får säga för våra lärare ja, jag menar föreläsare). Men ibland- som idag- får en nog av hemtentaskrivande och tar ledigt på helt eget initiativ (liksom, vems annars?) för att ägna dagen åt att ge hemmet, själen och skapandet lite kärlek. Och då kan det hända att även lilla bloggen får sig ett besök. 

Det jag tänkte komma till är att det kanske kanske är dags att visa lite bilder på lägenheten? Kanske kanske kan jag knäppa några bilder imorgon (mest detaljbilder så klart för hur skulle man kunna få med helheten i en lägenhet som består av en yta på cirka 2x2 meter utan att backa så pass att jag skulle vara tvungen att stå inne hos grannen) för att visa hur jag bor nu för tiden och sedan lite mer än ett år tillbaka. Detta kanske kanske gäller på villkoret att jag skulle finna inspiration till att städa bort kaoset i min hall, vilket skulle vara ett ganska stort mirakel. Men kanske kanske är ett bättre löfte än aldrig och det skulle kunna fungera som motivation för mig! 
 
Såatte, vi kanske kanske ses imorgon?
 

En icke-valborgsmässoafton

Även fast jag hatar att komma in på bloggar som sedan länge är ouppdaterade och mötas av ett "förlåt!!" så är det just det jag gör. Ber om förlåterse över förfallet. Förlåt fina lilla blogg!
 
idag är det valborg och eftersom jag gillar kontraster gör jag allt annat än att omfamna dagen så som jag gjorde förra året (med fest i dagarna tre vill jag minnas, sann Uppsala-bo!). I år började dagen med skola och argumenterande tal. Jag tror jag kickade ass. Jag tror alltid att jag kickar ass men den här gången kände jag det- rump sparkandet! Nu har jag lunchrast hemma, i stillheten, innan dagen fortsätter med mer skola och därefter restaurangbesök för två. Konstasterna ja. Inget röj. Att detta beror på att jag varit ungefär konstant full en månad tillbaka är en anledning (hörrni, det var en överdrivning. Inte konstant!) 
 
men en jag vill önska er en himla fin valborg, på ert vis. Vi hörs väl om en månad eller två!
 

En med det bästa av två världar.

Vilken helg, hörrni! Jag har kombinerat det bästa från vuxenlivet med det bästa från ungdomslivet.

För att ta det hela från början är jag nu ute i skolan och undervisar vilket betyder jobb måndag-fredag,8-17, vilket betyder en totalt slutkörd dansant tant framåt fredagseftermiddagen. Men det hindrar mig inte! Efter en partypaus på tre veckor bestämde jag att det absolut var läge för en rejäl utgång
 

...och en rejäl utgång vart det minsann!
 

lördagen tillbringades helt i sängen men nu är det söndag och dags att borsta bort alla spår av helgen som varit. Söndag betyder gofrukost och jobb. Jag har lektioner att förbereda och rapporter att skicka till universitetet. Hepp Hepp vuxenlivet kallar! (Och någonstans måste ja klämma in denna nyhet så jag gör det, totalt osmidigt i en parantes, jag har fått vikariat på skolan jag är på nu! v.19-21 är det jag som styr fem kurser med järnhand)

En kryptisk en.

Så himla typiskt livet att vara på väg åt höger för att hastigt välja vänster istället. Men det är ok för det är det som är själva grejjen. Man får gilla läget som det är och lyssna på Doris om man kan -fortsätt simma!

En "det är inte du, det är jag"

Hej du lilla liv vad du springer ifrån mig.
 
dagarna går fortare än vattnet i mitt handfat rinner undan (typ sant!) och jag prioriterar helt enkelt inte att blogga.
Jag har tidigare sagt att skriva för mig är som att äta: är jag inte hungrig äter jag inte men så småningom kommer jag behöva göra det för att överleva. Problemet just nu är att jag aldrig känner den där hungern.
 
 
så jag vet inte, hörrni.
 
 
Kanske ska vi ta en uttalad paus? Kanske ska jag återkomma när jag har lust? Kanske ska jag skriva fast jag inte har lust, för att det är så jag gjort de senaste åtta åren och det vore grymt att ha tio år av mitt ungdomsliv dokumenterat på nätet?
 
ja jag vet inte. Det som lever får se som man brukar säga

En student ser ljuset i tunneln (nåja, nio terminer kvar)


Fredag och jag sitter med insnöat fönster och skriver uppsats. Himmel vad jag vill skicka in den här hemtentan, lägga min första kurs åt sidan och håva in mina 30hp. Göra plats åt kursen som börjar på måndag och som så här innan kursstart känns som rena rama drömmen i jämförelse. På litteraturlistan för första delkursen står ynka tre böcker och att "Artiklar om ca 150 sidor kan tillkomma". 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta (..av lycka)
 

En hjärtsnörpsdag.


Idag är ännu en sådär där härlig "smäll-på-käften-lördag". Alltså en sådan dag man mer än gärna delar med sig av på diverse sociala medier och känns som en smäll på käften hos alla dem som just idag har en alldeles mänsklig och inte speciellt överunderbar dag.
 
Det är nästan så det gör ont i mig av glädje och som vi alla vet är det då jag kan skriva. Så det gör jag- både blogg och uppsats! Trots att det är lördag och jag faktiskt får vara ledig. Jag skriver, äter frukost på sängen (ägg ur shotglas. oh well, är man student ska det synas och dessutom fint ju?!) och tar vara på känslan

Något som hänt sedan sist vi hördes är att den här lilla trötta har flyttat ner till mig i karlstad och vi har därmed startat en inofficiell tävling om vem som kan ligga kvar i sängen längst om dagarna mornarna. Eftersom hon är en hund (!) och inte har några åtaganden vinner hon. Alltid.
 
 
Så ja. Lite så rullar jag idag. Värre hade man kunnat ha det. 
 
 

En om det här året och nästa.

 
-2013-
vilket år vilket jävla år
 
mitt gladaste och/men mest gråtframkallande år någonsin. Året som tumlade runt i luften och seglade från ett håll till ett annat för att,till slut, landa mjukt och lägga sig tillrätta. Precis som en fjäder man släpper i luften ni vet.
Året jag hittade hem borta. 
 
Minnen från året som landar tryggt där i magen är:
-min och Emelies magiska vecka i Alanya,kan vara veckan i mitt liv.
-Dygnet Elin firades i Falkenberg då vi började dagen med gofrukost för att sedan ge oss ut på några timmars ridtur i skogen. Ungefär den bästa presenten jag kommit på eftersom jag själv fick vara med. Vi avslutade dagen med kvällarnas kväll och nattbad i havet.
-mitt livs första tentafest. Vi var svältfödda på kalas efter en äckligt lång och obehaglig tentaperiod och tog i från tårna. När det var dags att gå hem bestämde vi oss för att det visst inte alls var dags och jag kom inte hem förrän många timmar senare.
-det vore nästan olagligt att lista fina minnen utan att nämna sommarnatten på flustret. Bo kaspers spelade och jag har nog aldrig tagit dem mer på orden än den natten. Vi kommer aldrig att dö.
-midsommarafton var också magisk. Eller mest cykelturen hem faktiskt. Soluppgång och regn i luften, jag trampade hårt på pedalerna med rinnande mascara under ögonen och var sådär klyschigt förbannad. På vad minns jag inte men jag hade feber så jag antar att det var ok. 
 
Det andra, som seglade från ett håll till ett annat och skapade lite kaos, det kan jag som vanligt inte sätta fingret på så här i efterhand. Ni vet, jag fokuserar sällan på det där som gör ont och så fort det är över glömmer jag bort. Det enda spåret av det är att jag ser att jag lyssnat på Melissa Horns Långa nätter hundratrettiofem gånger i år och av den blir man kanske inte direkt sugen på livet med glitter på toppen. 
 
 
Men 2014, mina vänner, är året vi bakar av vit choklad, garnerar med pärlor, serverar på silverfat och avnjuter med champagne. Tvåtusenfjorton vill jag:
-upptäcka en stad jag aldrig varit i. 
-leda åtminstone en kickass lektion under praktiken. 
-äta mer sparris!
-gå på någon koncert i min nya stad. 
-prova ävenyrsbadet i min nya stad. 
-köra igång en löparutmaning eller liknade. 
-vara kreativ! Som förr. Studier dödar min kreativitet och det går jag bara inte med på!
-laga risotto. 
-byta profilbild här på bloggen. 
-rusta upp fler byråer/skåp/sideboard, men jag har verkligen inte plats för ett endaste till och är inte redo att byta ut min favorit. 
-vill/måste bli snällare mot miljön i år!
-fota mer. 
-fira mer, någon jag redan är duktig på men vill göra ännu mer!
 
(Så klart ser jag, strax innan jag postar det här, att Elsa Billgren gjort en precis likadan lista. Men det är ok. Man får härmas. Allt vi gör idag har ändå de gamla grekerna redan gjort många gånger om under antiken brukar man ju säga. Så egentligen är allt härm ändå) (och Ola Salo sa att han härmas och stjäl rakt av när han skriver musik. Det blir bäst så sa han och då är det ok) (för konstens skull) (inga mer paranteser nu ok) 
 
 
så nu säger vi hej då till 2013 och börjar forma 2014 som vi vill ha det.

En numer tatuerad donna.

 
Yolo tänkte jag och tatuerade in två efterlängtade rosor på bröstet..!